I kapitel 1, vers 3-4 läser vi hur Lukas förklarar att han bestämt sig för att sammanställa en tillförlitlig dokumentation av det som hände runt Jesus till Teofilus. Jag misstänker att Lukas inte i sin vildaste fantasi kunde ana vilken omfattning och betydelse det han upplevde sig manad att göra skulle få. När han satte punkt för den sista meningen blev det också början på den ofattbara berättelsen om hur Gud inspirerar en människa som med sina ordinära förmågor blir en del av något extraordinärt.
